tankar.
När jag är ledsen och tänker "fan jag kommer aldrig fixa det här utan honom" och får känslan av att mitt liv har rasat och världen kommer gå under typ, då försöker jag tänka att här sitter jag, gråter över en kille som lämnade mig samtidigt som ett litet barn sitter i en annan världsdel och gråter för att hans/hennes föräldrar dog i en bombattack.
.
Då känner jag verkligen hat mot mig själv. Killar finns det tusen av, även fast man känner att man aldrig kommer älska någon annan igen just för stunden. Men föräldrar då? man kan ju inte direkt skaffa sig nya, det finns bara ett exemplar av ens föräldrar.
jag går långsamt, men jag går aldrig tillbaka.
Kommentarer
Trackback
